jesterday

Jag har hittat något som jag letat efter länge. Mycket länge. Men detta kräver att jag byter blogg. Vet inte om det är värt eftersom jag tvivlar både på min förmåga att driva, och meningen med att ha en blogg. Vi får se hur det blir.

Jag vet inte varför jag tycker om regnet så mycket. Däremot kan jag förstå, varför ni, resten av världen verkar avsky det. Det sätter stopp de planer som kanske haft. Plötsligt är man inte lika mobil. Men regn är ju så oerhört viktigt för våra liv. Och det låter så ljuvligt när det spelar på det skydd vi byggt mot det. Ni kanske bara inte lärt er att uppskatta musiken som regnet gör. Ni kanske inte lärt er uppskatta att gå ut i jeans och t-shirt, och barfota låta regnet når er både från marken och från himlen.

Det här kändes lite svulstigt och pretantiöst. Men det är bara tankar. Allt här är bara tankar och känslor. Nu ska jag koka lite te, men först gå ut och känna på regnet.

Lars Winnerbäck – En stannfågel ger sig av  Det var så du borde gjort din senaste skiva. Hur som haver, jag har ingenting att säga er. Sök upp mig personligen istället för att stalka min blogg. 

Har nu förresten en vän med ett körkort och väntar på en vän med en bil. Grattis.       
         
      
Love Cake

Nu när vi är inne i första veckan av sommarlovet, är det dags att hitta ett soundtrack till sommaren; om man nu är en sådan som vill ha det. Och ni stackare som ska på festivaler under sommarlovet har väl redan ett eget, men det finns säkert någon liten sate där ute som behöver lite hjälp på traven. Så här kommer ännu en solig spellista.

                       

Jag förvarnar er om att följande inlägg är en text från längesedan, och egentligen inte är av något större intresse. Jag tror inte ens att någon kommer förstå. Tja, någon kommer kanske förstå, men ytterst få. Jag fann den i min lilla svarta bok när jag läste min egen lyrik, och gjorde t o m en egen spellista till den; eller rättare sagt till Sibyl Vane.

in memory of sibyl vane

Intrycket jag fick av Dorian Gray var oerhört varierande. För ett kort tag tyckte jag nästan synd om honom. Jag mår nästan dåligt av det. Den enda, egentligen värda att tycka synd om är Basil; och Sibyl Vane såklart. Sibyl är t o m värd att älska. Åt helvete med Dorian Gray. Att Sibyl kunnat dö för kärleken; å, jag skulle kunna dö för henne.

Håkan i morgon. Det beställs nog. Härliga Håkan.

The dancefloor feels so empty
& all the people seem so empty